Leif Bergqvist-Poem

Leif Bergqvist

Poem

Start Diskografi Artiklar Bilder Historik & klipp Övrigt

Jag är från skogarna och sjöarna glasrikets barn, där det är mil mellan byarna och hjärtats ödsliga slag. Jag kommer från en plats av längtan i varje andetag, med en strimma av hopp som bagage. Där var Tommy och jag i pojkars land sommaren sextiotre. Vi var Huckleberry Finn och Tom Sawyer på en flotte byggd av drivved. Våra rötter är av ändlösa stenmurar i mer än tusenfalt. Gårdar, sågverk och glasbruk där förfäder stred och svalt. Jag kommer från en plats av längtan i varje andetag, med en strimma av hopp som bagage. Det är så mycket som har hänt sedan dessa dar som jag aldrig har förstått, när jag ser ett fotografi av en sjuårs pojk med en gitarr som han har fått. Vi satt och sjöng Beatles på öarna, räknade vår lön, såg ljusen från tågen på stambanan och vittjade näten i sjön. Jag kommer från en plats av längtan i varje andetag, med en strimma av hopp som bagage.

Klicka på bilderna!

Vi kan aldrig förutse

De där stegen vi ska ta

I det här livet

Caroline

Caroline, min vän

Du går där i dina vackra skor

På så långa ben

Är det nästan himlen du når

Jag tömmer det sista glaset

På balkongen där vi satt

En skål för dej o mej

I midsommarnatt

Wilhelms Blues

Wilhelm, den här natten går till dej

För din vänskap till en främling som gästade ert hus

Här stillade jag min oro under blå nätter

Med Schwarzwaldskogarna som kuliss

Wilhelm, det här är till dej på den sena hösten

Innan, du stod redo att kapitulera

Köpenhamn # 2

Allt jag vet om Köpenhamn ryms inom ett relativt begränsat område

Jag kan orientera mej bäst från det gamla färjeläget i Nyhavn

Följer jag Holbergs gade når jag snart bort till Sofolkenes mindehotel

På Peder Skrams gade # 19

Här har jag tillbringat en hel del tid, skrivande

Åtminstone de timmar av dygnet när jag varit i allt för uselt skick

Att ta mej ner i Nyhavn eller bort till Istedgade

Ströget har aldrig varit något måste för mej

Möjligtvis uppe vid Rådhusplatsen, hos Lone

Hon minns mej från år till år, märkligt

Men att se henne trippa runt i baren en lördagseftermiddag

Kisande, med cigarren i mungipan

Glatt pratande med allt och alla

Ingjuter nytt mod

Men ibland kan skenet bedra

När jag satt där sist försökte nån turist smyga sig in på toaletten

Utan att beställa nåt i baren

Då tog det hus i helvete

Lone accepterar nästan, men bara nästan allt

Borta på Istedgade blir jag alltid erbjuden att köpa

Gud vet vad?

Förmodligen ser jag ut som en presumtiv kund, vad det än månde vara

Men jag trivs där på trottoarerna

Bland hundskiten, tidningsbuntarna, langarna och kärleksförsäljerskorna

Och krogarna erbjuder alltid en ensam vandrare tröst

Har man tur träffar man någon infödd

Nån som till och med minns Dan Thurell

Och som med bestämdhet säger sig veta

Att det var just här han fick uppslagen till sina böcker

Och visst, alla var dom en nära vän till Onkel Danny

"Jag kan berätta mer om du bjuder på en pils"

När man sent omsider hejdar en taxi, det är aldrig svårt att få en bil i Köpenhamn

behöver man inte vara orolig, chauffören hittar

Nordens huvudstad är dejliger än Nordens Venedig

11:e september

Det är den 11 september 2005

Jag läser "Factotum" av Charles Bukowski

Inte för att det tillför mig något

Mest för att ha något att göra

Jag höjer ögonbrynen och ser på TV:n

Nyheter: Det är tjugosex grader varmt i New York

Och vi backar om allmän flyktingamnesti

Situationen tycks bättre i New Orleans, gott

Det är tvåårsdagen av Anna Lindhs död

Liksom minnet av offren

I det som nu kallas Ground Zero hedras

Får en fadd smak i munnen av fundamentalisternas illdåd

Jag häller upp en ny whisky och tänker på bättre dagar

När vi dansade

Fotnot: factotum = manlig ensam tjänare, underordnad, person som gör allt möjligt, en allt i allo.

Gå inte vilse

Gå inte vilse, gå inte vilse

Du är inte ensam

Röster ur det förflutna

Är din vägvisare

I skymningen

Du som föddes

Med grönt blod

Och en tallkotte som hjärta

Gå inte vilse, gå inte vilse

Lyssna på talgoxen

Och följ ekorren

Se dom sovande stigarna

När dagen bräcker

Låt solen tina

Alla frusna tårar

Gå inte vilse, gå inte vilse

Mark Twain

Han var en lögnare

Det finns inte ett uns av sanning

I hans historier

Så är det sagt

Men det fanns något

Han inte kunde ljuga om

Skönheten i södern

Den mäktiga Mississippifloden

Louisiana-nattens stjärnhimmel

Eller de blå kullarna

Bortom Cumberland River, Tennessee

Townes Van Zandts ande

Vilade över Bluebird Café

När jag lämnade

Mitt hjärta kvar

I Nashville

Och Mark Twain

Hade satt sina fotspår

Överallt

Galway

Vinden har mojnat vid Galway Bay

57 dagars regn är till ända

Du kom med solen, sa Yvonne

När jag checkade in

På Amber Lodge bed and breakfast

I bukten tittar jag på svanarna

Och söker stillheten i en katolsk kyrka

När jag kommer ut i ljuset

Sträcker en Galwayflicka fram sin hand

Hon säjer, mister

Lyssna på fiolspelaren, poeten och sångaren

Vi är alla här för din skull

Det är ditt och mitt Irland

Ett fåtal av de dikter du kan läsa här finns publicerade i diktsamlingen "Blå nätter"

Istedgade

I kväll vandrar jag nerför Istedgade igen

Åtminstone i minnena

Jag ser lockande kvinnor

I korta kjolar, nätstrumpor och högklackade skor

Pockande, ropande

Du främling där

Välkommen in

Jag hör musiken från barerna

Kim Larsen sjunger "Vad gör vi nu lille du"

Och jag känner igen uppåttjackarna

Som försöker sälja en eller annan lina

Och i kväll är det bara jag

På Istedgade igen

Hela tiden

Man kommer över allt

Här i livet

Det är bara nya stadium

Som ska passeras

Hela tiden